Selektiv mutism

Selektiv mutism

Selektiv mutism innebär en oförmåga att tala i vissa situationer, men i andra kunna prata helt obehindrat. Tillståndet inbegriper ofta social ångest, oro och ett undvikandebeteende som i varierande utsträckning försvårar vardagen för personen som lever med det.

Enligt Jan Ringler leg. psykolog/psykoterapeut BUP, finns idag inte tillräcklig kunskap för att identifiera barn med selektiv mutism, och många barn hamnar mellan specialiteter eller blir helt utan hjälp. Tidig intervention är avgörande för att kunna bryta beteendet och undvika en negativ utveckling.

Selektiv mutism kan bland annat leda till brister i utvecklingen, nedsatt initiativförmåga och svårigheter att använda språket i logiska resonemang, eftersom barnet inte fått samma möjlighet att ifrågasätta, argumentera och diskutera som andra barn.

Barnets tystnad tolkas ofta som trots eller envishet, men handlar om ångest i en viss situation eller med vissa personer. Det är vanligt att barn med selektiv mutism även har språkliga svårigheter, vilket gör det viktigt för logopeder att förstå och kunna hantera tillståndet. Behandlingen bör inbegripa samarbete mellan specialister, familj, förskola eller skola.

Logoped kan arbeta med kommunikationsträning med barn som har selektiv mutism och givetvis även med språkets som sådant. Enligt leg. logoped Carina Engström är det viktigt att erbjuda en behandlingskontakt där små kommunikativa steg skall tas på barnets villkor med initialt mycket låga krav på barnet. Det är viktigt att reducera stress i samspelssituationen. Carina betonar även vikten av att vänta ut barnet och ge barnet tillfälle att ta ansvar och initiativ till samspel. Barnet ska erbjudas och uppmuntras att ta ansvar för och styra leken och belöning är inte kopplat till talet, utan till det kommunikativa initiativet. Kommunikationen ska vara en upplevelse där kommunikativa initiativ och tal leder till något positivt.

Flera behandlingsinsatser av specialister kan pågå parallellt men behandlarna måste samverka. Exempelvis kan BUP arbeta med samspelet mellan barn och förälder (BOF – barn- och familjeinriktad terapi), logopeden med barnets kommunikation och språk, och pedagog med barnets självförtroende och samspel i förskole- eller skolsituationen. Logopedens roll kan även vara att handleda förskola och skola.

text hämtad från http://www.roestkonsulten.com/